I februari 2021 kom beskedet att jag efter nominering av Lunds universitet fått ett stipendium för en teaching sabbatical från Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT) . I den nominering som skickades in hade jag fått rangordna ett antal av de framstående lärosäten i Asien och Nordamerika som STINT samarbetar med. Då STINT:s partnerlärosäten i Asien inte lämpar sig för stipendiater som önskar resa med sin familj hade jag valt ett antal lärosäten i USA, däribland University of California Berkeley. Uppenbarligen hade någon eller några i Berkeley läst och gillat min ansökan och jag skulle nu alltså få chansen att komma dit för att prova på att undervisa i ett annat sammanhang och för att lära mig mer om högre utbildning och forskning vid ett av världens främsta lärosäten. Nu ska man kanske inte tillmäta olika rankningar av universitet alltför stor vikt men UC Berkeley är onekligen ett av de starkare universiteten i Nordamerika.
Efter drygt tio timmar på flyget landade vi på eftermiddagen den 1 augusti i San Francisco. Som antytts ovan reser jag inte ensam. Jag har förmånen att få ha med mig min familj: min fru Jenny och våra barn Isak (13 år) och Ella (11 år). Vi har använt de första veckorna här i East Bay Area till att komma på plats i vår lägenhet i staden Lafayette (ca 15 km öster om Berkeley) och att få ordning på barnens skolgång.
Eftersom vi sedan tidigare inte har någon längre utlandsvistelse i bagaget är det mycket som är nytt, och något om detta men kanske framför allt om mina erfarenheter från tiden som gästlärare på den historiska institutionen i Berkeley kommer jag att kontinuerligt försöka berätta om på denna blogg. För mig – som egentligen aldrig skrivit dagbok och endast sporadiskt försökt mig på bloggformatet – är detta ett sätt att dokumentera tiden i Kalifornien. Kanske kan mina inlägg också innehålla tips och idéer för dig som tänker dig att försöka ansöka om en STINT-termin (eller någon annan form av gästlärar-/forskarvistelse) i Kalifornien eller någon annanstans. Det är givetvis också okej att följa bloggen ”bara” för att se hur vi har det.
Varma hälsningar,
Alexander Maurits, Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR)