Teaching Sabbatical – UC Berkeley 2022

Erfarenheter från en utlandstermin

En angelägen utställning

För den som vill allmänbilda sig eller orientera sig om vad som händer i angränsande vetenskapliga discipliner är utbudet av seminarier och föredrag vid UC Berkeley minst sagt digert. Om jag hemma är stressad över att jag inte hinner gå på alla de aktiviteter som vi anordnar vid Humanistiska och teologiska fakulteterna, eller för den delen vid Lunds universitet som helhet, så är det etter värre här. Jag är dock fast besluten att under terminen här gå på så många seminarier och föredrag som möjligt. I förrgår hade jag till exempel två evenemang inbokade. Först ett seminarium på temat ”The War in Ukraine and its Consequences for Europe and NATO” arrangerat av Institute of European Studies och direkt därpå invigningen av en utställning på temat ”1700 Years of Jewish Life in German Speaking Lands”.

En kalenderfadäs fick till följd att jag missade seminariet om Ukraina men invigningen av utställningen om judiskt liv i de tyskspråkiga delarna av Europa hade jag förmånen att få vara med på. Platsen för utställningen var välvald. Den var nämligen inhyst på The Magnes Collection of Jewish Art and Life här i Berkeley. Även det var en ny och fin bekantskap. Tillsammans med Center for Jewish Studies stod detta museum som värd för arrangemanget. Utställningen i sig var framtagen av Leo Baeck Institute.

Invigningen inleddes med tal av generalkonsulerna för Tyskland och Israel. Den tyska konsuln – Oliver Schramm – talade om det judiska livets återkomst till Tyskland (särskilt efter 1990) och hur judiska krafter bidragit till att återuppbygga efterkrigets Tyskland. Han underströk också allas vårt gemensamma ansvar för att minnas Förintelsen och att ta avstånd från alla former av antisemitism – ett gift som gör sig påmint även i Tyskland (och på andra ställen) även idag. Den israeliska konsuln – Marco Sermoneta – betonade också han vikten av att minnas de fruktansvärda illdåd som begicks av nazisterna (och andra) men betonade – i linjen med utställningen – historiens komplexitet och att judiskt liv i det tyskspråkiga Europa som tur är inte bara rymmer Förintelsen och minnet av den.

Detta tog professorn i judiska studier, John Efron, fasta på i den föreläsning han därpå höll. Med fokus på det som idag är Tyskland bjöd han på en snabb överblick av judiskt liv från medeltiden fram till idag. Efron tecknade bilden av en omväxlande historia, vilken rymmer både perioder av kraftiga pogromer men också spirande judiskt liv. Perioden 1871−1933 utmålade han som en epok kännetecknad av tilltagande emancipation samt en kulturell och intellektuell renässans för judiskt liv. (Dessa strömningar och dess betydelse för judiskt liv i Europa i stort känner man onekligen igen från Göran Rosenbergs Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek (2021), en bok som vi i olika samtal uppmärksammat på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund.) Givetvis berörde Efron även händelserna 1933−1945 och han konstaterade också att det dröjde till murens fall och Tysklands enande innan antalet judar i Tyskland ökade.

Och själva utställningen då? Upprinnelsen till den är alltså att det är 1700 år sedan judisk närvaro norr om alperna för första gången nämns i de historiska källorna. Mot bakgrund av detta märkesår har Leo Baeck Institute tagit fram en vandringsutställning som på tolv stora tavlor diskuterar judiskt liv i det tyskspråkiga Europa sedan Konstantin den stores tid. Under rubrikerna ”Migration”, ”Daily Life”, ”Inclusivism”, ”Exclusivism”, ”Acculturation”, ”Achivement”. ”Persecution”, ”Exile” och ”Resilience” får besökaren se och lära sig om 58 föremål som ska fånga den komplexitet och de förändringar som präglar denna period. Utställningen, och mer information än vad som ryms i den fysiska versionen, finns tillgänglig på nätet. Såväl den fysiska som den virtuella versionen är väl värda ett besök.

Vänliga hälsningar,

Alexander

september 21, 2022

Inlägget postades i

Okategoriserade