UC Berkeley har ingen egen religionsvetenskaplig och teologisk institution. Här finns förvisso Berkeley Center for the Study of Religion, vilket samlar forskare från olika discipliner vid universitetet för tvärvetenskapliga samtal och seminarier, men det finns alltså ingen fristående institution med såväl grundutbildning, forskarutbildning eller forskning i religionsvetenskap och teologi likt dem vi hittar hemma i Sverige. Denna avsaknad är nu emellertid inget som utmärker UCB, utan det gäller för många s.k. public universities här i USA. Inom universitetskonglomeratet University of California finns dock ett antal universitet som har religionsvetenskap, däribland UC Santa Barbara som några kollegor och jag hade förmånen att besöka för några år sedan. Vid de statliga universiteten talar man dock uteslutande om ”religious studies” och i dessa sammanhang har jag inte stött på ”theology” – i alla fall inte som benämning på en institution.
Utbildning och forskning i teologi sköts här vid s.k. divinity schools, de förnämsta är kopplade till privata prestigeuniversitet som Harvard, Princeton eller Yale, eller vid s.k. seminaries. Några av de mer kända ”seminaries” är Fuller Theological Seminary i Pasadena och Southern Baptist Theological Seminary i Louisville. Jag tror inte att det är någon överdrift att säga att det finns hundratals olika utbildningsanstalter som går under benämningen ”theological seminary”, ”school of theology” eller ”divinity school” här i USA. Inte sällan har dessa ”seminaries” ett samfund eller en kyrka som sin huvudman. Varje kyrka och samfund tar alltså hand om utbildningen av sina blivande präster, pastorer etc.
[Av olika, framförallt historiska skäl ter det sig inte likadant i Sverige. Det kan i sig vara en intressant diskussion, men den väljer jag nog att väja för just nu.]
Berkeley är ett utbildningscentrum och därför är det inte förvånande att det även här finns en fristående teologisk högskola. Eller rättare sagt – det finns flera fristående teologiska högskolor i Berkeley eller i Bay Area och flera av dem samlas under beteckningen Graduate Theological Union (GTU). Under hösten har jag förmånen att vara gästforskare där (vilket ger mig tillgång till goda biblioteksresurser och olika seminarier). Idag hade jag också stämt träff med GTU:s dekan – professor Jennifer W. Davidson – för att lära mig mer om GTU och även se vilka möjligheter det kan finnas för olika former av samarbete mellan GTU och min heminstitution i Lund.
GTU är på många sätt, och då i positiv bemärkelse, en extraordinär skapelse. Det handlar alltså om en paraplyorganisation som härbärgerar åtta olika teologiska högskolor och fem teologiska forskningsinstitut. Därtill är fem olika ”seminaries” affilierade till GTU. De teologiska högskolorna som sorterar under GTU har såväl protestantiska som katolska huvudmän. Det var också så allting började. I kölvattnet av andra världskriget och som en del av den ekumeniska rörelsen tog protestantiska samfund och katolska utbildningsanordnare initiativ till det som 1962 blev GTU.
GTU sysslar emellertid inte endast med studiet av kristendomen utan en av medlemsskolorna är Institute of Buddhist Studies, och bland forskningsinstituten (som här kallas ”academic centers”) finns bl.a. Center for Dharma Studies, The Center for Islamic Studies och The Richard S. Dinner Center for Jewish Studies. GTU verkar med rätta profilera sig som en interreligiös och interdisciplinär utbildnings- och forskningsmiljö.
Om man räknar in alla medlemsskolor och underavdelningar så finns det vid GTU mer än 200 lärare och tillsammans erbjuder dessa miljöer över 700 kurser. Huvudfokus vid GTU ligger vid masterutbildningar, forskarutbildning och forskning. Skolan erbjuder inte den mer traditionella ”master of divinity”-utbildningen och utfärdar inte heller s.k. professional degrees. De delarna sköts av medlemsskolorna själva. Utbildningarna vid GTU ackrediteras inom ramen för två olika system, dels via The Association of Theological Schools och dels genom en sekulär ackrediteringsprocss på delstatsnivå.
GTU, som ligger precis strax norr om universitetsområdet på det som i folkmun kallas ”Holy Hill”, har också ett gott samarbete med UCB. Samarbetet yttrar sig bl.a. genom att studenter, doktorander, forskare och lärare vid GTU får åtkomst till UCB:s biblioteksresurser och att doktorander vid GTU fritt kan ta kurser vid UCB.
Det är helt uppenbart att de fristående teologiska högskolorna har varit och är en viktig del av den amerikanska utbildnings- och forskningsmiljön inom det religionsvetenskapliga fältet i stort. Frågan är dock hur ljus framtiden ter sig. Flera av de fristående teologiska högskolorna förefaller ha brottats med olika typer av utmaningar. Det handlar huvudsakligen om finansiering och studenttillströmning, vilket är teman som känns igen även från vårt svenska sammanhang.
För de fristående teologiska högskolor som har sin hemvist inom det som kallas ”mainline protestantism” och därtill kanske är att betrakta som de mer progressiva, har problemen varit långvariga. Rent ut sagt akut blev det i samband med den lågkonjunktur som följde i kölvattnet av investmentbanken Lehman Brothers konkurs hösten 2008. Att de kyrkor som successivt finansierat verksamheten vid ”sina” teologiska högskolor såg sig föranledda att minska finansieringen fick konsekvenser och många ”seminaries” har haft tuffa år.
Men nedgången kan inte bara förklaras av en finanskris utan hänger också samman med att kyrkorna tappat medlemmar och att många av de medlemmar som finns kvar är till åren komna är också en viktig förklaring. Rent generellt har andelen av ”religious nones”, dvs. personer som inte upplever sig tillhöra någon religion, i det amerikanska samhället ökat de senaste decennierna. Denna sekularisering påverkar givetvis också de fristående teologiska högskolorna. Det finns helt enkelt ett mindre behov av utbildade teologer än tidigare. Det har påståtts att de fristående högskolor med evangelikala rötter har klarat sig bättre. Det kan förvisso vara sant men även dessa ”seminaries” står nu inför betydande utmaningar.
När det gäller GTU verkar de rusta sig väl för att möta dessa utmaningar. Det känns bra. Såsom det amerikanska samhället, särskilt på den politiska nivån, har utvecklat sig verkar det finnas ett behov av mer progressivt inriktade teologiska röster.
Utöver ett givande möte med GTU-dekanen gläds jag över ett besök på det som kallas Nordic Kafé [!]. Här fick jag chansen att möta Berkeleystudenter som pluggar svenska. Två av dessa studenter ska till Lund för utbytesstudier till våren.
Ikväll bär det av till Ohio för möten med andra STINT-stipendiater. Mer om det i ett senare blogginlägg.
Varma hälsningar från SFO,
Alexander