Enligt högskoleförordningens 6 kap. 14−15§§ ska det för varje kurs vid svensk högskola eller universitet finnas en kursplan. I denna kursplan ska bl.a. kursens nivå, antal högskolepoäng som kursen omfattar, kursmål, eventuella krav på särskild behörighet samt formerna för bedömning av studenternas prestationer (dvs. typ av examination) anges.
I svensk högre utbildning har alltså kursplanen en (juridiskt) stark ställning. Reglerna och handläggningsordningen för att ta fram en ny kursplan eller att revidera en äldre kursplan, vilken information – utöver ovanstående – som ska finnas i kursplanen samt vid vilken tidpunkt, det vill säga hur långt innan kursstart kursplanen ska fastställas, är rigorösa. Utöver de lärare som ansvarar för kursen är institutionens studierektor indragen i arbetet med kursplanen – ibland tillstyrks också kursplanen av institutionsstyrelsen. När allt arbete på institutionsnivå är avklarat skickas kursplanen via en databas till fakultetsnivån som granskar och slutligen, om allt vill sig väl, fastställer kursplanen.
Detta med att planera kurser och ta fram kursplaner är alltså en ganska reglerad process som kräver ett inte så litet mått av framförhållning. Givet denna apparat och tidsramarna för att utlysa en kurs kan man inte komma med kursidé ena dagen och köra igång undervisningen på kursen dagen därpå. Tur är väl kanske det, men ibland finns tillfällen då en god idé snabbt måste materialiseras i en handfast kurs.
I jämförelse ter sig situationen här i Berkeley nästan som den motsatta. Som lärare kan du förvisso inte bara köra igång en kurs, men en kursplan behöver egentligen inte vara klar innan kursstart och som ansvarig lärare har du i jämförelse med hur vi har det i Lund nästan helt fria tyglar, i alla fall på den typ av mer tematiskt inriktad kurs som jag undervisar på. I kursplanen för min kurs, som alltså har namnet “Gender and Christianity in Modern Europe”, finns förvisso mycket av den information som du kan hitta i en kursplan i Sverige. Detta beror nog dock mer på att jag är formad av vårt sätt att skriva kursplaner hemmavid än eventuella krav här.
Kursplanen rymmer givetvis en beskrivning av kursen, information om läraktiviteterna och inlämningsuppgifter, litteraturlista och läsanvisningar. På eget bevåg har jag lagt till s.k. lärandemål. Det har jag nog inte sett i någon annan kursplan här men det kan kanske bero på att man här inte arbetar enligt den pedagogiska modell som betonar “constructive alignment” mellan olika kursmoment.
Kursplanen innehåller även information om närvarokrav och hur en student som missar ett undervisningstillfälle kan ta igen detta. Därtill innehåller den avsnitt om “Honor Code and Academic Integrity”, akademisk hederlighet och information till studenter som önskar komma i kontakt med enheten för pedagogiskt stöd.
Därtill har jag utformat betygskriterier, vilket jag tycker är ett gott stöd för mig när jag ska bedöma studenternas prestationer. Det blir i bästa fall mer transparent på vad jag grundar min bedömning. Rent generellt tycker jag att betygskriterier kan vara till stor hjälp, särskilt om man har en kurs för första gången eller om man delar en kurs med andra och tillsammans ska dela på bedömningsarbetet. Att mer seniora lärare kan hjälpa sina mer juniora kollegor när dessa ska ta över en kurs genom att redan i förväg ha formulerat betygskriterier ser jag också som ett uttryck för kollegialitet av bästa sort. Men nog med denna lovsång till betygskriterier.
Det finns givetvis något lockande i att som undervisande lärare på egen hand ha ett så stort inflytande över en kursplan och hur undervisningen ska utformas. De långa ledtider som vi av olika skäl har hemma borde vi också göra något åt. Kanske är kontrollapparaten alltför rigorös? Däremot tycker jag att det kollegiala och pedagogiska samtalet om hur man bäst lägger upp och undervisar på en kurs är viktigt. Det tror jag att vi är bra på på många håll hemma. Här har jag saknat ett sådant sammanhang, men kanske handlar det mer om att jag inte riktigt förstått vart jag ska vända mig än att det inte finns här. En engagerad lärare och en av institutionens administratörer har dock varit schyssta och läst min kursplan innan kursen drog igång. Det känns tryggt.
Graden av “lehrfreiheit”, dvs. frihet för läraren att lägga upp undervisningen som hen behagar, är således stor här. Men man talar faktiskt om både “lehrfreiheit” och “lehrnfreihet” (tänk att ett enda litet “n” kan göra så stor skillnad!). I ett system som också värnar “lehrnfreihet” kan det rimligen inte få lov att bli hur tokigt som helst, får då väljer studenterna helt enkelt att söka kunskap någon annanstans. Och vem vill undervisa i ett tomt klassrum?!
Idag är det precis två månader sedan vi kom hit. Jenny och jag tog oss friheten att fira detta genom att vandra i vackra Tilden Park strax öster om universitetsområdet. Som synes nedan är utsikten över bukten fantastisk.
Trevlig helg!
Alexander
