Även om det bara är drygt fem månader sedan LU tog bort alla restriktioner som införts under coronapandemin så tycktes återgången till normalläge (om det nu finns ett sådant) ha gått förvånansvärt snabbt och de långa perioderna av distansarbete och Zoom-undervisning som vi fick utstå känns avlägsna.
Här i USA har också många restriktioner lyfts men mer än i Sverige påtalas detta med försiktighet och att hålla avstånd. Här infördes under pandemin också krav på ansiktsmask på bred front och i t.ex. kollektivtrafiken är man alltjämt, i alla fall här i Kalifornien, tvungen att bära ansiktsmask.
På universitetet i Berkeley är det rekommenderat att de som vaccinerat sig alltjämt bär ansiktsmask och det är obligatoriskt med ansiktsmask för de som inte vaccinerat sig (det är för övrigt också krav på ansiktsmask för de som inte tagit säsongsinfluensavaccin). För egen del hör jag till den grupp som är fullvaccinerad och givet den skepsis till ansiktsmask och dess effekter som var så framträdande i den svenska debatten (där ju Folkhälsomyndigheten kom med sin rekommendation om ansiktsmask i t.ex. kollektivtrafiken relativt sent och efter rätt mycket tvekan) så är jag lite slarvig och har nästan aldrig mask när jag är på universitetet men givetvis alltid när jag reser kollektivt eller när det ställs som ett krav för att få tillträde till en specifik plats. Uppskattningsvis är det ungefär hälften av personalen och av studenterna som beter sig på ungefär samma sätt. Och igår vid historiska institutionens terminsupptakt, som förvisso hölls utomhus, var det ingen av de ca 50 närvarande som hade ansiktsmask.
Vid UCB påminns man till skillnad från hemma i princip dagligen om att Covid kommit för att stanna. Enligt gällande lagar i delstaten Kalifornien är arbetsgivaren nämligen skyldig att uppge när någon med Covid vistats på arbetsplatsen. På ett liknande sätt hade vi det förvisso också i Sverige och vid LU (jag vet med säkerhet det eftersom jag lyckades rapportera in fel till Arbetsmiljöverket, vilket ledde till man trodde att smittan spred sig på det till LUX angränsande universitetssjukhuset – i kortform ledde detta slarv till en faslig massa merarbete), men systemet för att spåra och informera om Covid-smitta är onekligen mer utvecklat här. Universitetets arbetsmiljöenhet mailar i princip dagligen ut mail med rubriken ”Notification of Potential Workplace Exposure to COVID-19”. I mailen länkas till en s.k. Workplace exposure dashboard på vilken man kan se i vilka av universitets lokaler och vid vilken tid Covid-smittade personer vistats. Det fanns givetvis nationella kartor över covid-spridningen i Sverige (där forskare från LU tog viktiga initiativ) men mig veterligen fanns det inte den typ av institutionell kartläggning som UCB ställt samman och fortfarande ställer samman, i alla fall gjordes den inte publik.
Till skillnad från i Lund måste också universitetet här, genom sin motsvarighet till det som hos oss är Studenthälsan och företagshälsovården, när effekterna av pandemin var som värst genomfört en enorm mängd tester. Om jag läser den tillgängliga statistiken rätt har UCB genomfört 627 510 tester på sammanlagt 66 334 individer (man har utifrån dessa tester hittat 7 531 fall av Covid). Här finns givetvis också en sammanställning över hur många studenter och anställda som är vaccinerade. Ca 98 % av studenterna är vaccinerade mot Covid och 82 % av de anställda.
Från en form av hälsofråga till en annan så kan jag avslutningsvis berätta att jag efter en morgontur – då jag hann tänka över mina (hälso)synder och därtill inse att mina kamrater i Team Pleijel (i väntan på att någon lägger upp en Wikipedia-artikel om Team Pleijel kan jag endast länka till Hilding) inte ligger lågt – anmält mig till Berkeley Half Marathon den 13 november.
Soliga hälsningar,
Alexander