Bloggen har fått ligga vilande någon vecka, men det ska jag försöka väga upp den knappa en och en halv månad som nu återstår av vistelsen här i Kalifornien.
Även på Berkeleyuniversitetet och de andra nio universitet som ingår i konglomeratet University of California ligger delar av arbetet nere. Det har, som det också har rapporterats om i svenska medier, nämligen brutit ut en strejk. Det är fackförbundet UAW Academic Workers som sedan snart tio dagar tillbaka låtit sina 48 000 medlemmar strejka. Framför allt är det amanuenser, så kallade GSI
(Graduate Student Instructor), forskare och postdoktorer som strejkar.
Orsaken till strejken är enligt facket att University of California – med sin president Michael Drake i spetsen – inte vill förhandla fram nya och rimliga anställningsvillkor. Facket kräver bland annat att deras medlemmar får en lön som är rimlig i förhållande till levnadskostnaderna i Kalifornien, att de kan få stöd med barnomsorg och att internationella forskare får rimliga villkor. Men framför allt menar man dock att University of California behandlar de 48 000 medlemmarna – som utför en stor del av all den undervisning som sker vid universiteten här och varav nästan alla röstade för att gå ut i strejk – oschysst och till och med lagvidrigt. I det brev till president Drake, som just nu undertecknats digitalt av 9 431 personer som stödjer fackförbundets krav, framhålls också att dåliga anställningsvillkor bidrar till segregeringen. På sikt är farhågan att det kommer att leda till att det endast blir personer som har rejält med ekonomiska resurser som kan studera vid University of California.
Föga förvånande har University of California en annan bild av förhandlingarna och den konflikt som nu föreligger. Man menar till exempel att doktorander som undervisar har bättre löner och villkor än liknande grupper vid andra statliga universitet.
Rent praktiskt påminner hanteringen av strejken om det kommunikations- och arbetssätt som många av oss nog känner igen från coronapandemin. Påbud har utgått från ledningen vid Berkeleyuniversitetet om att undervisningen i så hög grad som möjligt ska fortsätta som vanligt. Mot bakgrund av den viktiga roll som GSI och amanuenser spelar i grundutbildningen (undergraduate studies) här, och särskilt så inom kurser med många studenter, så gissar jag dock att det är omöjligt att upprätthålla verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Det är också många professorer och lektorer som sympatiserar med de graduate students och doktorander som arbetar extra som GSI och på det sättet hjälper till med undervisningen. I solidaritet – och för att de inte kan sköta undervisningen på egen hand – kan man således tänka sig att vissa professorer och lektorer ställer in undervisningen.
På campus märks strejken framför allt på två sätt, dels genom att en hel del undervisning ställts in och att det som en följd därav är betydligt färre studenter än normalt som rör sig på campus, dels genom att det vid centrala platser på campus finns så kallade picket lines. Dessa picket lines är mindre demonstrationer/manifestationer där de som strejkar ger uttryck för sitt missnöje. I någon mån kanske man också kan likna picket lines vid en form av strejkvakter.
För egen del har strejken fått till följd att undervisningen förra veckan flyttades till nätet. Detta eftersom en del studenter är lite oroliga över att behöva passera strejkvakterna på vägen till och från undervisningen. Några av studenterna sympatiserar också med dem som strejkar.
Onsdag-fredag denna vecka är det ingen undervisning till följd av Thanksgiving som infaller idag. Det finns inget slutdatum satt för strejken och såvitt jag förstår kommer den att fortsätta tills man hittat en lösning på konflikten. Några befarar också att de ganska fredliga manifestationer bland de strejkande som vi sett på campus de senaste veckorna tar en annan och mer aggressiv form framöver. Man får hoppas att parterna når en lösning innan dess.
Happy Thanksgiving!
Alexander
