Då har höstterminen dragit igång här i Berkeley och tidigare idag hade jag mitt första undervisningspass. Jag har fått förmånen att ge en kurs på temat ”Gender and Christianity in Modern Europe”. Historiska institutionen här erbjuder varje termin ett antal tematiskt inriktade kurser, där jag alltså denna höst ansvarar för en. Efter ett antal år när ledningsfrågor och mer administrativa sysslor, och för den delen även en del forskning, tagit överhanden är det roligt att få återvända till ett favorittema och därtill göra det inom ramen för just en temakurs där man kan specialisera sig och ägna inte så lite tid åt olika historiografiska diskussioner.
De tematiska kurserna på historiska institutionen i Berkeley förväntas ges i mer seminarieliknande form. På seminariekurserna krävs, vilket faller sig naturligt, högre krav på studenternas självständighet och på att de ägnar mycket tid åt att läsa och förbereda seminarierna. Kurserna har relativt lite kontakttid och studenter och lärare träffas i regel 2−3 timmar i veckan. För de studenter som har historia som huvudämne kan de tematiska kurserna tjäna som en förberedelse för en kommande kandidat- eller magisteruppsats och därför förväntas studenterna under kursens gång också arbeta med historiskt källmaterial. Flera av studenterna som jag mötte tidigare idag har historia som sitt huvudämne, men här fanns även två utbytesstudenter, en student som utbildar sig till översättare, en kognitionsvetare, en student som pluggat genusvetenskap och en som läser medievetenskap. En fin blandning med andra ord.
Det är som ni märker en lyxigt hanterbar grupp. Som mest antas 15 studenter på en tematisk kurs, vilket är naturligt eftersom seminarieformen och initierade diskussioner betonas. Kursen jag undervisar på har 10-12 studenter (det är väl risk för drop-outs och kanske chans att någon student tillkommer). Det fanns förvisso möjlighet för mig att undervisa på en större mer föreläsningstung kurs. Seminarieformatet känns dock betydligt mer hanterbart och det kommer, vilket jag hoppas, göra att jag får en mer levande och kontinuerlig dialog med studenterna. Jag ser mycket fram emot att få diskutera kyrkohistoriskt intressanta frågor med studenterna men också att få en inblick hur det är att vara student vid ett amerikanskt universitet.
Från en utbildningsanstalt till en annan: Som jag nämnt i tidigare inlägg så har även Isak och Ella börjat sin hösttermin. Det gjorde de förvisso redan den 9 augusti men igår bjöd Stanley Middle School i Lafayette in till ”Back to School Night”. Detta är ett tillfälle för föräldrar att få träffa lärarna på skolan och besöka dem i deras klassrum (här är det läraren som har ett eget klassrum – ofta personligt och trevligt inrett – och barnen som går mellan klassrummen). Efter en inledande välkomsthälsning av skolans rektor fick vi föräldrar vara med om en skoldag i miniformat där vi följde elevernas s.k. bell schedule. Jag fick chans att följa Isaks schema. Sju lektionstillfällen (8 minuter var) med 4 minuters förflyttningstid mellan varje pass (precis så stressiga raster som Isak och Ella står ut med och emellanåt också ondgör sig över). På ett mycket effektivt sätt fick jag således besöka sju olika klassrum och träffa sju olika lärare som Isak möter varje dag. Lärarna använde sina respektive pass till att presentera sig (förvånansvärt många har arbetat länge på samma skola), att berätta om de förväntningar de har på eleverna och deras föräldrar och – framför allt – säga något om läroplanen för sitt ämne.
Under skolbesöket slogs jag bland annat av den yrkesstolthet som lärarna här verkar känna. Kanske är det amerikansk jargong eller så är det kanske så lyckligt att den beklagliga nedvärdering (sett till status, lön och förmåner) av läraryrket som gjort sig gällande i Sverige inte kommit hit. Jenny och jag cyklade hem från skolan förvissade om att Isak och Ella får en bra skolgång här också.
Allt gott!
Alexander