I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om de e-postmeddelanden som universitetet här i Berkeley som en följd av rådande lag här i Kalifornien skickar ut om någon student eller medarbetare med Covid vistas på campus. Min uppskattning är det alltjämt kommer i genomsnitt ett sådant mail per dag.
En annan typ av mail som också dimper ned i mailkorgen relativt frekvent har ”UC Berkeley WarnMe” som avsändare och en ämnesrad som inleds ”Violent Crime Reported at…”. Efter aktuell geografisk plats (på campus eller i dess direkta anslutning) följer meningen ”Please note this message may contain information that some may find upsetting.”
Kanske är det jag själv som valt att prenumerera på denna typ av mail när jag för två månader sedan skrev in mina personuppgifter i universitetskatalogen. Tydligen kan man också få meddelandena som sms till mobilen, men den tjänsten har jag uppenbarligen inte anmält mig till. Hur som helst kommer det ett par mail från denna avsändare i veckan.
Dessa e-postmeddelanden distribueras av The University of California Police Department (UCPD), dvs. universitetspolisen. Syftet är med dessa e-postvarningar är lämna relevanta uppgifter om säkerhetsläget på campus och att möjliggöra för de studenter och anställda som rör sig på campus att vidta försiktighetsåtgärder.
Meddelandena om brottsliga handlingar följer en bestämd mall och inleds med en kort beskrivning av brottet samt plats och tidpunkt för detsamma. Det handlar inte sällan om misshandel, rån eller sexuella trakasserier (ett meddelande häromveckan handlade också om mordbrand i den i tidigare blogginlägg nämnda People’s Park). Därpå följer en mer ingående beskrivning av brottet och en mer exakt angivelse av platsen där och tidpunkten då brottet har begåtts.
Av mailet framgår också hur det står till med offret och vad som hänt med förövaren (om hen är infångad eller alltjämt på fri fot och eftersökt). Därpå följer ett referensnummer för det aktuella brottsfallet och kontaktuppgifter till polisen. Därpå följer en paragraf där brottsrubriceringen förklaras.
Mailet innehåller även ett antal säkerhetstips från UCPD. Hit hör bl.a. en uppmaning att man på kvälls- och nattetid ska röra sig på ett säkert sätt, dvs. i sällskap med personer man känner, på campus och i dess närhet. För att alla ska känna sig säkra finns det t.o.m. en frivilligtjänst som heter BearWalk, vilket innebär att man möter upp med någon som man kan ta följe med. Det finns även en nattlig ”shuttle”. Utöver detta hänvisar man till de nödtelefoner som finns utplacerade på campus och så givetvis till larmnumret 911.
Mer allmänt hållna mail från avsändaren ”UC Berkeley WarnMe” om hur studenter och medarbetare på olika sätt kan agera för att undvika att utsättas för brott dyker också upp emellanåt. Det kan också handla om olika regler som ska efterlevas, nu senast avseende s.k. scooters och elcyklar, eller om vikten av att under värmeböljan för en månad sedan spara på energi. Ett mer allmänt orienterande mail i början av höstterminen hade bl.a. följande underrubriker ”How to evacuate”, ”Earthquake preparedness”, ”Wildfire smoke”.
Information av detta slag säger givetvis något om säkerhetsläget just här i Berkeley men jag gissar att det även säger något hur man agerar vid dylika hot och händelser här i Kalifornien och på andra ställen i USA. På ett annat sätt än i Sverige sprids information om olika brott och väl polisen larmas blir insatsen i regel omfattande. Ett exempel på detta är givetvis de skolskjutningar som tyvärr sker regelbundet här. Hanteringen av händelserna i Uvalde i Texas i slutet av maj verkar lämna en hel del i övrigt att önska. Vi har t.ex. hört om ett antal förmenta skolattentat – där polisen rusat in på skolområdet med dragna vapen – som visat sig vara ”pojkstreck” eller falsklarm. När nerverna är på spänn är riskerna är påtagliga. Låt oss verkligen hoppas att det inte blir värre innan det blir bättre.
Det sätt varpå man tänker om säkerheten här vid UCB kan tyckas fjärran från hur vi hanterar dylika ting i t.ex. Lund. Jag är dock inte övertygad om att Berkeley är annorlunda än Lund. I Lund har vi dock ingen universitetspolis utan frågor som jag tagit upp ovan hanteras av den vanliga polisen. Vi har inte heller för vana att skicka ut mail om olika incidenter, men med det inte sagt att det inte begås brott på campus i Lund (för det gör det ju dessvärre).
Från det stora till det lilla: Det känns lite fjuttigt att gå från de stora frågorna till vår familj men om nu någon som läst ovanstående fått för sig att vi vistas i en osäker miljö så vill jag å det bestämdaste dementera det. Bortsett från en incident med en stor polisinsats på området där vi bor så är mitt intryck att vi alla fyra känt oss lika trygga här som hemma.
Vänliga hälsningar,
Alexander