Det kan låta härligt med Kalifornien, och det är givetvis fantastiskt att få tillbringa ett halvår här och njuta av nya miljöer, få nya intryck och också få tid till ett äventyr tillsammans med familjen. Men det blir givetvis vardag här också, och rätt snabbt – på bara några veckor – har det som kändes nytt och ovant blivit ganska naturligt och invant. För mig som inte flyttat på bra länge är jag nästan förvånad över hur snabbt det gått att så att säga komma in i rutinerna. Men hur ser då en ”vanlig” vecka ut här?
För egen del har jag kommit fram till att det blir en bra rytm på arbetsveckan om jag tillbringar måndagar, onsdagar och fredagar på institutionen inne i Berkeley. Min undervisning ligger, som tidigare nämnt, på onsdagar kl. 10−12. Tisdagar och torsdagar håller jag mig i regel i Lafayette där vi bor.
De dagar som jag är på plats i Berkeley brukar jag försöka komma iväg hemifrån vid åttatiden. Då cyklar jag de dryga två kilometrarna till pendeltågstationen (vid talar här om BART:en, vilket står för Bay Area Rapid Transit). Tågen går ofta, bokstavligen stup i kvarten, så jag har inte funnit några skäl till att lära mig tidtabellen. Det blir ett byte i utkanten av Oakland, men det brukar gå smidigt. Även om mycket redan känns invant är det ändå speciellt att blicka ut mot bukten och vid klart väder se siluetterna av San Franciscos skyline och Golden Gate-bron. Väl i Berkeley går jag den trevliga promenaden från tunnelbanestationen genom parken med redwood-träd till historiska institutionen som ligger i de västra delarna av campus, dvs. nästan en av de första byggnaderna när man kommer från stationen in på campus. En bra dag då allt klaffar tar jag mig från dörr till dörr på 45 minuter. Det känns helt okej, och på tåget kan man alltid läsa något.
Väl på mitt arbetsrum brukar jag ägna förmiddagen åt undervisningsförberedelser och kontakter med studenterna. Till rutinerna hör också en kaffepaus på Free Speech Movement Café, vilket ligger i det angränsande Moffitt Library. Ibland blir det också några samtal i korridoren med kollegor på institutionen.
Nu är jag förvisso inte smålänning men jag har ändå insett att det givet kostnadsläget här faktiskt inte går att äta lunch ute varje dag som jag är i Berkeley. Såvida jag inte har något lunchmöte så hör det därför till vardagsrutinen därför även här att jag tar med mig en matlåda till jobbet. Det tog ett tag men för några veckor sedan, efter tips från en studievägledare, lyckades jag hitta det rum som går under namnet History Commons. Där finns allt som behövs för att tillreda den medhavda maten.
Eftermiddagarna brukar jag använda till att svara på mail, orientera mig om något nytt vid universitetet som jag inte känner till och kanske skriva litet på ett blogginlägg. Här finns också tid till att läsa sådant som jag inte hunnit med hemma i Lund. Det brukar jag också ägna tid åt på eftermiddagen.
Miljön här kräver en del av den som är gäst. Det ovan nämnda History Commons frekventeras inte särskilt mycket och utöver detta utrymme finns det inte några naturliga mötesplatser som ett fikarum eller gemensam matsal. Ska man ha utbyte med kollegor krävs det att man stämmer träff för en fika eller en lunch alternativt att man går på någon av de otaliga mottagningar som anordnas på sen eftermiddagstid. Att det förhåller sig på det sättet har jag blivit förvarnad om och således varit inställd på. Det är alltså inget som jag är särskilt förvånad över. Eftersom det förhåller sig på det här sättet har jag bestämt mig för att boka in olika möten med olika medarbetare här som sysslar med saker som jag är nyfiken på. Därtill vill jag om möjligt delta i minst ett seminarium på den egna institutionen eller på något av de otaliga institut som finns här. Denna vecka faller det sig t.ex. som så att jag i måndags hade lunch med en medarbetare på den enhet som heter Center for Studies in Higher Education och imorgon ska jag träffa en person på det närbelägna Graduate Theological Union (GTU) samt en av institutionens studievägledare.
De dagar som jag håller mig i Lafayette brukar jag följa Isak och Ella till skolan. Efter att ha kommit hem blir det en timmas arbete. Därefter är det dags för friskvårdstimma, vilket i normalfallet innebär att jag springer en vända på den fina gång- och cykelväg som finns här. Likt t.ex. Hardebergaspåret är det en nedlagd järnväg som förvandlats till gång- och cykelväg. Sträckan, som går mellan ytterkanten av Walnut Creek, via till Lafayette, till Moraga, är cirka tio kilometer och går i natursköna trakter och precis förbi det ganska ansedda Saint Mary’s College of California. Därefter blir det ytterligare lite arbete och i ärlighetens namn också en del snack med Jenny, som oftast också är hemma då. Efter lunch brukar jag åka till biblioteket här i Lafayette. Det är en fin och rogivande arbetsmiljö. Vid 18-tiden brukar arbetsdagen vara slut och jag cyklar hem den dryga kilometern till vårt boende på Lafayette Highlands Apartments.
Att förvalta sin tid så här fritt är givetvis en stor förmån. Hemma i Lund upplever jag ofta tiden som ganska inrutad och uppbokad. Det är en nyttig – och inte helt oangenäm – erfarenhet att vara lite mer för sig själv.
För Isaks och Ellas del är det givetvis skolan som styr vardagsrytmen. Skoldagen börjar 08.15 och slutar 14.53 (!). Undantaget är onsdag då det är sovmorgon och skoldagen börjar 09.24 (!). Det är som jag beskrivit i tidigare inlägg ett smockat schema, som utöver en längre lunchrast bara bjuder på fyra minuters rast mellan lektionerna. Det gäller med andra ord att byta klassrum snabbt. Efter skolan tar läxorna vid, och de kan ta någon timma i anspråk. Ibland blir det bad i poolen som finns här och inom kort kör den av skolan organiserade fotbollen igång och då blir det fotbollsträning eller fotbollsmatch fyra vardagseftermiddagar i veckan – förutsatt att man passerar ”try outs” vill säga.
Jenny tar tacksamt nog ett stort ansvar för marktjänsten men har också hittat ett sammanhang på ett närbeläget crossfit-gym. Hon tränar i princip varje dag och har träffat trevliga träningskompisar där – några av dem har barnen och jag också lärt känna. Därtill är hon ett par gånger i veckan frivilligarbetare i skolan. Där hjälper hon till med kopiering och med utdelning av skolmat. (Att tillhandahålla skolmat är sedan i somras lag i Kalifornien. Kvaliteten på maten kan diskuteras men insikten om att skolmat har en effekt på barnens och ungdomarnas prestationer är bra.)
Och ungefär så där går vecka efter vecka här i East Bay Area…
Ha en fortsatt fin vecka!
Alexander