Eftersom det var helgdag här i måndags – Labor Day – passade vi på att göra en första lite längre utflykt fredag-söndag. Turen gick till nationalparken Yosemite. Vi är inga utpräglade friluftsmänniskor, så det blev inga heldagar med vandring men väl ett par kortare turer och nedslag på några riktigt fina platser.
Eftersom Yosemite är en del av bergskedjan Sierra Nevada är det ganska kuperat. Det var intressant att lämna kusten bakom sig och resa österut i Kalifornien och resa genom den mycket bördiga Central Valley. Någonstans har jag läst att området står för en fjärdedel av livsmedelsproduktionen i USA. Efter någon timmas bilfärd kom vi fram till Sierra Nevadas utkanter och resan uppför började. Det var kanske inga enorma höjder men vi letade nog oss upp en 2 000 meter över havsnivå, och därtill på serpentinvägar som påfallande ofta saknade den typ av vägräcken som vi är vana vid hemifrån. Utsikten – som den som körde inte kunde fokusera särskilt mycket på eftersom det saknades just vägräcken – var dock magnifik.
Nationalparken i Yosemite är mycket välbesökt och de som kommer dit med bil – och det gör merparten – måste reservera plats i förväg. Vi bodde på ett hotell ca 20 km från den västra parkentrén. Vi anlände till vårt hotell redan på fredagskvällen eftersom vi av amerikanska vänner blivit förvarnade om att det kunde vara lång bilkö för att ta sig in i nationalparken. Det är inte ovanligt med kötid på 45−60 minuter. Vi var inställda på att komma iväg tidigt på lördagsmorgonen. Morgontrötta som vi är blev det dock inte så. Nu hade vi emellertid turen på vår sida och det var i princip ingen kö alls för att komma in i parken.
Många har sett bilder från Yosemite och ofta är dessa från den del som heter Yosemite Valley. Här finns höga granitklippor och, om årstiden är den rätta, magnifika vattenfall. En av de mer porträtterade klipporna – Half Dome – återfinns för övrigt i logotypen till ett känt varumärke som bl.a. saluför friluftskläder. Som så många andra besökare hade vi tänkt börja med Yosemite Valley. Turligt nog hade dock Jenny förberett vår tur väl och fått varningar om att luftkvaliteten i dalen under morgon- och förmiddagstid var mycket dålig till följd av pågående skogsbränder. Vi bevakade under ett par dagar den utförliga hemsidan om luftkvalitet och markozonnivåer och insåg också när vi såg dalen på håll att det vore närmast hälsovådligt att ha den som vårt första stopp.
Istället begav vi oss till den sydligaste delen av nationalparken, det vill säga den del som heter Mariposa Grove. I denna del av parken är det inte granitklippor som är storslagna utan de jättelika mammutträden. Utöver andra turister var det vi och en faslig massa jordekorrar som beundrade de gigantiska träden – vilka för övrigt påstås tillhöra en av världens största trädarter. Ett mammutträd kan bli flera tusen år och en bidragande orsak därtill är att dess bark inte har någon kåda vilket gör att det kan stå emot skogsbränder relativt väl.
På eftermiddagen vågade vi oss emellertid in i Yosemite Valley. Luftkvaliteten hade förbättras och det blev en fin stund i dalen som omges av de ofta avbildade granitklipporna. Det var många andra turister där och således en hel del biltrafik och bilköer, vilket förtog lite av ”nationalparkskänslan”.
Vår andra dag i nationalparken besökte vi Hetch Hetchy Reservoir i den norra delen av nationalparken. Nu var det emellertid så fasligt varmt – ca 40 grader – så det blev ett kort besök vid denna uppdämda dal som numera tjänar som vattenreservoar för de södra delarna av Bay Area. Det var påtagligt lite vatten i dammen, vilket antagligen har att göra med den utdragna torkan. Bristen på vatten är ett återkommande ämne i nyhetsrapporteringen och väl på plats kunde vi konstatera att vattennivån nu stod 4−5 meter under den normala.
Apropå detta med torka så är nog ett av de bestående intrycken från besöket i Yosemite hur stora skogsytor som faktiskt var eldhärjade. Det föreföll som att det hade brunnit precis överallt. Kanske hade skogen inte brunnit i år men säkerligen för ett eller ett par år sedan. Spåren av brand var tydliga. Eftersom vi talar om vidsträckta ytor så gav det ett starkt intryck som alltså förstärktes av det faktum att vi under vissa tider på dygnet var tvungna att undvika delar av nationalparken. När vi på söndagsmorgonen satt utanför vårt hotellrum var brandröken också påtaglig också där.
Eftersom vi kom hem redan på söndagen blev måndagens Labor Day en lugn dag, särskilt som hettan höll i sig. Så har det också fortsatt och igår skickades en allmän varning ut till allmänheten om att till följd av hettan minska elförbrukningen. Det tycks som att just elförbrukning står på agendan på båda sidor om Atlanten – om än av olika anledningar.
Varma hälsningar,
Alexander
